En bra mamma?
God kväll,
Jösses, jag är trött.
Det tar på krafterna att både vara månskensbonde, trebarnsmamma och yrkesarbetande arbetsterapeut.
Allt på samma gång.
Sedan en någorlunda maka, vän, dotter, syster och barnbarn dessutom.
Men så här är det väl för oss alla,
Mer eller mindre?
Du är kanske nyfiken på hur det gått för Milea?
Ja, du vet - den gula kycklingen.
Som kläcktes i söndags men som höll på att dö redan på måndagskvällen.
När jag kom ut på tisdagen så hörde jag
-till min lättnad-
att det pep under hönan.
-Hurra! Kycklingen levde!
Men jag hade faktiskt inte tid att kolla den,
nöjde mig med att konstatera att den verkade må bra.
För denna morgon var det annat som plockade på uppmärksamheten.
Jag skulle ju tillbaka till jobbet.
Men dessutom höll
Kajsa äntligen på att lamma.
Är det inte typiskt ändå,
heeela påskhelgen var jag hemma och
väääntade
på att hon skulle lamma.
Jag har faktiskt aldrig fått vara med under en lamning.
Har alltid kommit för sent, när lammen redan varit födda.
Nu k a n s k e kunde jag få uppleva min
första lamning?
Kajsa gjorde så tydligt
allt det som en tacka gör när hon ska snart ska lamma:
Hon var inte intresserad av mat
La sig och reste sig,om vartannat
Krafsade i marken med frambenen.
Och så ställde hon sig nära sin egna mamma.
Som för att få trygghet och tröst.
Detta var ju något helt nytt för Kajsa,
som aldrig lammat förr.
Jag väntade in i det längsta
(kollade klockan: hur sen kan jag bli?)
Men tillslut var jag tvungen att åka till förskola/skola och jobb.
När jag kom hem så hade lammen
-såklart!-
kommit!
2 Baggar: en Helbrun (Nisse) och en svart med grå liten tofs på huvudet (Bäärtil).
Men Kajsa tyckte uppenbarligen att det räckte med ett lamm.
Hon pysslade och gosade med Bäärtil,
men stackars Nisse fick inte komma för nära.
Hon till och med stångade Nisse.
Flera gånger.
Så han ramlade omkull, gjorde volter.
Han var ju ganska ostadig så det behövdes ju inte så mycket.
Men Kajsa tog sats för att riktigt få bort honom.
Hur kan man göra så mot sitt barn?
Frågade jag Kajsa.
Men Kajsa bara blängde på mig.
Och på Nisse.
Sent på kvällen gick jag ut till dem.
Tackor ser inte så bra i mörker.
Det kanske var tur, Kajsa kunde inte se om det var Nisse eller Bäärtil som diade.
Jag bad en bön att Kajsa skulle bli snäll,
mot båda sina söner.
I morse låg Kajsa med båda sina lamm bredvid sig.
Jag såg hur hon vid något tillfälle puttade bort Nisse. När han försökte äta.
Men när han senare lyckades irra iväg
lite för långt bort,
så hämtade hon honom, till och med.
Så Kajsa kanske kan vänja sig vid att plötsligt vara 2 barnsmamma?
Hoppas!
