Vägen till ett får-hjärta.

God morgon!

En god, men väldigt kylig sådan.

Jag går till får-stallet

Här tar Skrållan emot.

Skrållan är nog den tamaste av våra får, tror jag.

"Mattanten kommer!" 
Tycks alla fåren tänka, när de ser mig.
Så det dröjer inte länge så är snart alla sex fåren hos mig, för att se vad jag kommer att servera idag. (De senaste åren har hö stått på menyn, men ingen verkar klaga...)

Vägen till ett får-hjärta går tveklöst genom deras magar.
(Stämmer nog förresten in på de flesta djur.
Och många människor...(?)😉)

Våra tre vuxna får, Skrållan, Madicken och Elisabeth, går att klappa.

Även om de är mer försiktiga nu efter sommaren.
Deras döttrar, Kajsa, Pippi och Prusiluskan, är nästan skygga.
Men efter en vinter brukar sådant ha ändrats.
Hittills har de ju kunnat sköta sig själva ganska mycket.
Betat gräs i hagen.
Nu när det blir kallare så kommer jag dem närmre i samband med att de får hö och havre.

Jag sitter i fårhuset och skriver, precis bredvid de ätande fåren.

Ljudet av mumsande får hör deffinitivt till de mest rofyllda, avstressande ljuden som man kan lyssna till! Samma kategori som
-Vågskvalp 
-En brasa som sprakar
-Vindens sus genom träden

Men de ljuden kan man ju ladda ner som ljudfil.
Fårmumsande borde oxå finnas!
Eller gör det kanske redan??
Om du vet, snälla låt mig få veta!😊

Nu ska jag vidare mot hönsen.
Vi hörs!

Älskar detta gula ljus. Frosten som gnistrar i gräset. Det är nästan så man blir poetisk! 🤓

Tänk va mycket som hänt!

Tjohoo!, nu var det riktigt

RIKTIGT länge sedan sist!
Det måste varit flera 
MÅNADER SEDAN 
jag bloggade sist.
Men, här är Jag!

Hur står det till?
Hallå?
Ingen där?
Nej, det är klart. 
Det är ju ingen som orkar vänta så länge..?

Nåväl. Sedan senast har MASSOR hänt.


Ja, vart ska jag börja?


Jag har sålt nästan alla mina höns.
Nja, (nästan) Alla mina Hedemorahöns. 
Och tuppen Silver. Som numera heter Ernst.
De kom alla till fantastiska hem!

Kvar är de små kochinkycklingarna, som nu själva är höns. De värper för fullt.
Och ligger och ruvar på nästa ingång med kycklingar...
Hm, tanken var ju att jag skulle minska på antalet höns...
Kvar är även silkeshönsen.
Marantupparna Göran och Melker och maranhönsen Greta och Gunnel är också kvar.
Och 2 hedemorahöns, Oskar (jo, hon fick heta så även sedan hon visade sig vara en höna) och Sally.

Så trots försäljningen är stallet fortfarande fyllt med höns. Som du märker 😊



I somras blev vi med kaniner!

Kanina och Oskar heter de.
Barnen fick varsin.
Men Olle 5 år insåg redan andra dagen som kaninägare att hans andra intressen
(cykla på gården, se på film, klättra i äppelträden m.m.) nog skulle göra det omöjligt för honom att även hinna med rollen som kaninägare...
Därmed fick storebror Emil ( som uppenbarligen inte har lika krävande intressen) överta även Olles kanin.

Så Emil har 2 kaniner som han faktiskt sköter (nästan) själv. 
Kaninerna bor i hönshuset som jag gjorde i ordning först, när vi just skaffat våra första små kycklingar. 
De har därmed även tillgång till egen trädgård, hönsgården.
Och jag, som bestämt mig sedan den dagen då vi lämnade tillbaka kaninen Pytte, för att aldrig någonsin igen skaffa kanin, följer gärna med ut till Oskar (Olle gillar det namnet, som ni märker) och Kanina. Och de verkar trivas riktigt bra 😊

Bagglammen, Gösta och Stig-Helmer.

Så fina! ❤

Stig-Helmer har flyttat till Linköping, där han har egna tackor nu. Till våren blir han troligtvis stolt pappa till små lamm.
Gösta kunde ju inte bo kvar själv så han har flyttat till himlen. 
Men ett kort lyckligt liv hade han, och det är mer än vad många andra baggar får.


Och sist men inte minst.

Det är inte bära Stig-Helmer som väntar smått.
Även här på gården väntas tillökning!
Denna gång är det varken kyckling, kattunge, lammunge eller kaninunge utan en BEBIS!
Vi är så glada och ser så fram emot vårt tredje barn.
Som beräknas födas inom de närmaste två månaderna.


Ha det bäst!

Det var allt för denna gång.
/Anna

Växer så det knakar

Titta här! 

Så stora alla djur-bebisar håller på att bli!
(Tur att ett nytt gäng kycklingar kläcks nästa vecka 😉)

Stig-Helmer. Hur söt är han inte i sina små horn?!
Dvärgkochin, en ny ras för mig. Men är de inte snygga?! Kolla in dessa snygga ben
Mest tuppar. Så klart
Älskar den här fina rödgula färgen

Hoppas du har en fin Kristihimmelsfärdshelg!!

//Anna