Fågel i bur

Min vän, så roligt att du är här.
Sätt dig så ska jag berätta!
Tiden var inne.
Det var nu tid att låta ruvningen börja.
Beatrice första kull med kycklingar.
Kycklingmamman
(ja, jag alltså)
var ute i hönshuset innan solen hunnit gå upp.
Dags att göra i ordning den lilla förlossningsavdelningen,
där Beatrice skulle kunna ligga och ruva fram sina kycklingar i lugn och ro,
under de kommande tre veckorna.
Så istället för att äta frukost och läsa tidningen
(som en normal människa gör på mornarna)
så tillverkade jag en förlossningsbur, en liten avgränsad del i hönshuset.
Lyfte sedan ned Beatrice från värpredet, där hon legat de senaste veckorna
(vilket INTE uppskattades...).
Märkte sedan upp tio av äggen med hjälp av tuschpenna
och lade alltsammans i förlossningsburen.
Som en "fågel i en bur" var hon, Beatrice.
Mycket spännande, tyckte övriga höns.
Inte så spännande, tyckte dock Beatrice själv...
När jag en stund senare kom ut,
för att bara kolla allt en sista gång,
innan jag fortfarande till jobbet,
så låg alla ägg i en hög, kalla och övergivna.
Och Beatrice, hon var borta.
Men jag hittade henne.
Hur hon lyckats fattar jag inte,
men på något sätt hade hon tagit sig ut ur "buren"
och lagt sig tillrätta på golfbollarna igen
uppe i värpredet, där hon legat de senaste veckorna...
När jag på eftermiddagen kom hem från jobbet,
så låg alla äggen utspridda över golvet i "förlossningsdelen".
Beatrice satt envist uppflugen på sittpinnen.
Hon fullständigt ignorerade de ansträngningar som jag gjort under den tidiga morgonen,
för att skapa en trevlig miljö för henne och äggen.
Och äggen ignorerade hon också.
 
Och när hon, vid läggdags,
fortfarande vägrade att befatta sig med äggen,
så länge som de inte låg där hon lagt dem,
så kapitulerade jag!
 
Med en suck lyfte jag upp henne och äggen i det värprede där hon legat de senaste veckorna.
Och Beatrice lade sig genast på äggen. Och började ruva.
"Jössen en sådan virrpanna!",
kan jag tänka mig att hon tänkte, när hon blängde på mig,
från värpredet, som hon själv valt till sina ägg...
 
Ha det bäst!
 //Anna
 

Och så åkte brudbuketten ut!

Kära du,
så välkommen du är hit,
till min bloggsida!
Jag vaknade kl. sju i morse
  (fast egentligen var ju klockan sex,
men eftersom vi hade ställt om klockan så var ju klockan sju).
Konstaterade då att jag hade ont i halsen
(stackars mig!)...
Så jag försökte somna om
(alla andra sov ju, så det var ju egentligen läge att passa på! )
men det gick inte.
(Jag har inte alltid varit så här morgonpigg, men ser det som en bieffekt av att vara småbarnsmamma...
slocknar liksom redan vid nio på kvällarna, och då är det ju inte konstigt att man vaknar vid sex..!)
Så jag klev upp.
Tänkte att det nog skulle kännas fint med en promenad innan frukost,
så jag snörade hurtigt på mig powerwalkskorna,
och gick sen ut.
Fast när jag tittade förbi hönshuset,
så insåg jag att det verkligen var i behov av att städas.
Så städning av hönshus fick det bli,
vid åttatiden på morgonen
(fast egentligen var ju klockan bara sju,
men eftersom vi nu ställt fram klockan så var klockan åtta).
 
Och vad hittar jag på hönshusvinden, tror du?
Jo, min sju åt gamla
b r u d b u k e t t !
 
Ni som känner mig vet att jag hatar att slänga saker.
(antagligen därför jag sparat på min vackra brudbukett?)
Så innan jag hann ångra mig
så kastade jag ut buketten.
Tror ni jag kommer att ångra mig? Vacker??
 
Hm, tror faktiskt inte det...
 
Idag har vi grillat på lunchen.
Vad man njuter av vårsolen nu, eller hur!
 
Ha det bäst!
//Anna

Ska alla ha barn nu..?!

Underbara LÖRDAG!
Men vilken underbar dag vi haft -vilket väder! Kommer våren nu, på riktigt, tror du?
Jag hoppas i alla fall att vi snart får se solsken, krokus och tulpaner i massor!
 
Här hemma åkte påskfjädrar och påskris upp för säkert två veckor sen
(gäller ju att hinna njuta ordentligt).
Ett annat säkert vårtecken är BYTARDAGAR!
Underbart, tycker jag, med bytardagar. Och så smart!
Verkligen något som behövs i vår värld, där mycket går ut på att köpa så mycket man bara kan...
Jag har både sålt (adjöss alla bebiskläder...)
och köpt kläder och böcker till barnen idag, för en struntsumma!
Jag känner mig såå nöjd! (och duktig, eftersom jag gjort miljön en stor tjänst).
 
 
Jag minns en nyårsafton för drygt 5 år sedan.
Nyårsafton. Hela vårt nyinköpta hus fyllt av vänner.
Vuxna vänner!
Då avslöjade nära kompisar till oss att de väntade barn.
VA??!!
"De är ju inte kloka", tänkte jag!
Snart därefter avslöjade våra andra vänner att de OXÅ skulle ha barn.
Då insåg jag att det var lika bra att hoppa på tåget, för att inte ligga efter, så att säga...
 
...verkar som om hönorna därute tycks fått samma tankar...
För när Beatrice ligger där, så duktigt på sina tre golfbollar,
så verkar de övriga hönsen tänka att de nog bör göra det samma.
Fast då lockar jag dem med
 en tur ut i trädgården...
och det kan de inte motstå!
Jag plockar alla ägg som värps. Men imorgon ska jag låta några stycken få ligga kvar under Beatrice...
 
Sedan är det bara att vänta 21 dagar!
 
Ha en fin kväll nu, kära du!
Vi ses//
Anna