Hipp hurra, fyra år idag!

...nä, inte idag -men igår!
Ja, för det var egentligen igår som min store prins Emil blev 4 år!
...men inskolningen på dagis har tagit rejält på krafterna, dels på barnens krafter -men främst på mina!
Dagen idag har jag mest ägnat åt att försöka vila mig frisk från den här förkylningen som jag dragit på mig. Konstig känsla det där, att vara förkyld. Hade nästan hunnit glömma hur det känns! ;-)
 
Hur som helst så var det inte igår som vi firade Emils födelsedag. Nej, det gjordes (första gången) redan i söndags. Då uppvaktades det på sängen med paket, då fick Emil välja lunchen (risgrynsgröt, i år igen...) och då kom mina föräldrar, min syster med sambo samt min mormor och morbror sjungandes och kånkandes på diverse födelsedagspresenter! Då var det fika med hembakat. Detta år försökte jag mig på en "Blixten-tårta".
Hrm, det gick väl sådär... inget jag rekommenderar, vill jag bara säga!
För att försöka förhindra diverse misstolkningar ang. vad tårtan föreställde, så la jag dit en bild nedanför...Kanske kunde underlätta för gästerna att se en liten likhet...kan man ju hoppas!
 
Davids farmor besökte oss i veckan, så vid frukosten på torsdag så blev det också paketuppvaktande.
På fredagen bjöd Emil på glass för kompisarna på dagis.
Och imorgon kommer Davids släkt hit. Då blir det åter kalas.
 
Fyra år- fyra kalas, kan man säga!
 
Nej, nu svettas jag! Ska nog vila lite nu.
Ha det bäst!
//Kycklingmamman (känns bra att åter kunna kalla sig det!) 
 
 
 
 

 
 
 

Nedkomsten

God förmiddag! Runt halv åtta i morse gav jag hönsen mat.
Då var allt lugnt och precis som vanligt.
Klockan nio gick jag och barnen ut, för att bege oss mot dagis.
"Du kan väl ge hönorna det här brödet, Emil? ", frågade jag Emil och det kunde naturligtvis Emil.
När vi står där utanför hönshuset så hör vi att det piper.
Så där som det brukar göra från träd och fågelholkar på våren.
Jag går in i hönshuset.
Och skrikandes på golvet hittar jag en våt liten nykläckt kyckling!
Men den är skadad, blöder lite från vingen.
Den måste ha ramlat ner från reder! Men ligger i motsatta delen av hönshuset, på golvet under gödselplattan. Jag ropar på Emil.
Då ser vi ännu en liten våt kyckling ligga på golvet. Den här är ännu mer skadad. Har någon hackat den i ögat? Stackars små!
Nej, de här tvår vågar vi ju inte lämna kvar hos hönorna, som ligger helt oberörda uppe i redet...
Tur vi har värmetaket! Vi bär in de två små skadade kycklingarna till lekrummet. 
Vi lägger kycklingarna under värmetaket. Emil hämtar sin Pippi-handduk, den ska de få ligga på.
"Emil och Olle ska de heta", förkunnar Emil.
 
" "Hoppas bara inte att de far upp till himlen! " säger Emil.
"Nej, men vi vet ju inte om de kommer klara sig, för de har ju slagit sig ganska mycket" , säger jag. Tänker att det är lika bra att jag förbereder honom på det värsta.
 
Nu är det bara att vänta och se.