Den störst jag sett på många år
God kväll kära du,
Det bor många djur på vår gård.
Jag mår bra av att ha djur omkring mig.
Utan djur är det...tomt!
När jag var liten hade vi hund.
Lisa.
När hon, vid 13 årsålder, fick somna in
så var jag 10 år gammal.
Då önskade jag mig en katt.
När jag bodde hos min mormor på sommarlovet så hjälpte jag till i min morbrors ladugård.
Om jag hade mer tid så skulle jag vilja ha kor också. Kor är fina.
När mjölkningen var avklarad så brukade jag gå ut till ladan för att leta kattungar.
Jag minns att jag ägnade många många timmar åt att leta efter kattungar
( stackars barn! Tänker jag så här i efterhand...)
Ladan var nämligen full av kattungar, bara att leta reda på dem, var min tanke.
Dock var katterna vilda.
Jag brukade aldrig hitta några kattungar...
Så fick jag så äntligen en kattunge, Pelle.
Honom fick jag faktiskt av mormor, utan att först behöva leta reda på honom.
Han var liten och orange.
Och världens snällaste.
Tyvärr blev inte Pelle äldre än något år, innan han försvann.
Några år senare fick jag och min syster varsina nya kattungar,
Sara och Snurran.
Sara var tyvärr inte snäll.
Hon revs och ville över huvudtaget inte ha kontakt med mig, sin 12-åriga ägare.
Vilket gjorde att jag fick dåligt samvete över att jag gillade Snurran mer.
När Sara blev överkörd av en bil fick jag för mig att Sara gjorde detta för att hon ville straffa mig, för att jag inte älskat henne...
Snurran blev dock många år.
Innan hon också blev påkörd av en bil.
Men snälla nån, vart vill jag komma...?
Jag skulle ju bara visa ett av de djur som jag själv inte valt,
men som ändå bor (bott) på vår gård.
Ja, tills nu då.
Detta är ingen barnsko, vill jag bara förtydliga.
Blä! - kolla in svansen! Tänderna!
Tur man har katter!
Antar att denna levt gott under vårt hönshus...
Det finns stora hål i marken utanför.
Ha en fin dag!
