Alla personligheter finns där

Här i mitt lilla hönshus bor inte bara höns.
Här bor personligheter.

Tänk dig en arbetsplats. Eller ett villakvarter.
Alla de personligheter som du träffar där, finns här!
Här finns Han som vill bestämma.
Han som tror att han bestämmer.
Och Han som verkligen bestämmer.
Här finns Hon som inte vill ha bråk utan hellre går undan.
Här finns Hon som tror på sig själv,
mer än hon tror på andra.
Och så ungdomarna som ställer till oreda när de egentligen bara vill hitta sig själv.
Hierarkin är tydlig.
Alla har sin plats.
Och visst är det så för oss människor också,
även fast vi inte låtsas om det?
Tänk dig ifall någon tagit din plats i lunchrummet/köket, på bussen eller liknande!
Visst blir du provocerad?
Tuppen som bestämmer har bästa platsen bredvid högsta hönset när natten kommer och alla ska sova. Längst bort från de som bestämmer 
sover de som har minst att säga till om.

Här i ett av hönshusen bor Pricken.

Som du ser har jag lagt på ett filter. 
För att göra Pricken lite snyggare, än vad han egentligen är.
Han är liten till växten, Pricken. 
Blev mobbad av de andra tupparna. För att imponera på de andra så försökte han ge sig på mig, "mattanten". 
Men jag är ju större än Pricken. Och alla som varit i kontakt med mattanter vet att det är de som bestämmer
Dessutom är jag hans hyresvärd. Vi hade en dust, Pricken och jag.
Men eftersom Pricken egentligen är väldigt osäker så vann ju jag, så klart.
(Tur det, för annars hade ju inte Pricken levt idag. Jag vill inte ha några ilskna tuppar)
Pricken fick lämna de andra tupparna och flytta in till en grupp hönor. 
Han fick en andra chans, helt enkelt.
Men hönorna ser inte Pricken som en Tupp.
Det är ganska stora damer, de flesta av dem.
Så han är väl mer som deras lilla kompis.
På sin höjd. 


Här ligger Anna-Bell.
Hon har försökt skaffa barn i flera veckor nu.
Problemet är att hon aldrig kommer få några kycklingar. För hon ligger på plastägg och golfbollar. Äggen hon själv lägger är obefruktade, eftersom hon och Pricken ju inte har den sortens förhållande....

Sorgligt?

Nu har det rörts runt i grytan, som man säger.
Nu har nämligen en ungtupp, Måns och hans gäng med unga damer flyttat in till Pricken och Anna-Bell och de andra hönsen.
Vad ska hända nu med gruppen?

Jag fick förresten en fråga:
(Iiiiiih, blir så glad när jag får frågor. Som om jag vore en expert. Vilket jag ju är. I praktiken 😜) Hur som helst. 

Hur känner jag skillnad på mina silkeshönor och silkestuppar? 
Jo. Så här. 
Vuxna silestuppar har strån på sin hätta.
Se här

Medan hönorna har en rund hätta

Mona-Mi sticker upp sitt vita huvud på den här bilden.
Ser du, den hättan är helt rund. Jämn.
Men just silkeshönsen tar längre tid på sig innan de visar vem som är tupp/höna tycker jag... Men när tupparna börjat gala, ja då vet man säkert🙂
Silkeshönsen har ju inga kammar heller. Det får silkestupparna.

Nu lutar sig expert-kycklingmamman sig tillbaka, tar av sig glasögonen och somnar.

Vi ses!☺☺☺



Könsbestämma silkeshöns

Minns du Hans och Greta?


Två silkeskycklingar som kläcktes lite av misstag faktiskt. 

Men nu är de stora.
Och det är verkligen en Hans och en Greta. Tror jag åtminstone...

Silkeshöna och silkestupp är lite svåra att se skillnad på, tills tuppen börjar gala.
Men sen kan man också titta på deras frisyrer.

Silkeshöna Mona Mi till vänster har en rundare frisyr, som du ser.

Medan silkestuppen Torsten, till höger, har en mer spretiga variant.

Hans gal inte än.
Och Grata har inte börjat värpa.
Men de har de där typiska höns-/tupp-frisyrerna. 
Väl?

Hans till vänster? Och Greta till höger? Jaja, det visar sig ju. Tids nog

Är du expert på det här med Silkeshöns?

För isåfall får du gärna säga vad du tror! 😊
Ha det bäst!

Hoppas på en Lill-Märta

God morgon, kära du.

Hur står det till?
Det är fredag (tjohooo!)
Ikväll väntas tacos här hemma.
Vad ska ni äta hemma hos dig?

Nu börjar den senaste kullens kycklingar bli stora. Så stora att det snart går att säga vilka som är tuppar och vem som är höna.
Och trots att jag egentligen skulle vilja dra ned på antalet hönor ytterligare, så hoppas jag på många hönor denna gång.

Anledningen till att jag inte vill ha så stor hönsflock är att jag saknar att inte ha samma koll på varje enskild höna, vilket jag hade till en början, när de inte var så många. Jag minns knappt vad alla har för namn längre. Det är synd. 

Anledningen till att jag, trots ovanstående, önskar flera hönor är för att detta är maranhöns. Min sista omgång, om alla visar sig vara tuppar...
Jag har nämnt tidigare att Maranhöns inte lever så länge. De har för stor kropp i förhållande till sitt hjärta.
Så av de ursprungliga 5 hönorna återstår idag bara 2. 
Och min favorit var ju Märta. 
Märta lever fortfarande men var en av de höns som jag gav bort (i ett svagt ögonblick) i somras.
Men tänk om en av Märtas kycklingar fick bli höna!! Det hoppas jag så.

Märta

Och det ser faktiskt hoppfullt ut.

Medan några av marankycklingarna börjat få röda kammar, har denna lilla inte fått det än.
Och jag hoppas så klart att det dröjer,
tills hen blir könsmogen och förhoppningsvis börjar bär på mörkbruna ägg...