Tråkigaste med att ha höns?

Du vet ju att jag gillar livet med hönor.

Jag känner mig så rik när jag kan 
promenera ut till hönshuset och
fylla korgen med färska ägg.
Och jag tycker att det är så mysigt
när jag kan placera mig på pallen,
som står där inne i hönshuset.
Att bara sitta där stilla,
lyssna till hönsen nöjda kacklande 
och betrakta dem när de sprätter runt 
i golvströet. 
-Det är som meditation. Verkligen avstressande!
Bara jag och hönsen.
Att se på hur de samspelar med varandra,
nästan på samma sätt som vi människor
gör när vi befinner oss i en grupp.
Det är underhållning för mig, bättre än vilken dokusåpa som helst.
(För Mandelmans gård räknas ju inte till dokusåpa, eller hur?!)
När sen kycklingarna börjar kläckas framåt våren,
då går jag med liv och lust in i rollen som
både barnmorska och mormor.
Finns det något gulligare än ulliga fluffiga
små kycklingar?!

Havre är kastad. Nu gäller det att hitta minsta korn!
Ungtuppen som inte får vara med sitter på pinnen och betraktar flocken på håll
Vilken rikedom!

Men en dag när jag öppnar dörren till hönshuset.

Då går det inte att undvika längre.
Odören av ammoniak!
Och då vet man att nu går det inte att undvika en dag till.
Hönshusstädningen. 
Men det är nog det tråkigaste som finns 
i livet med hönor.
-okej, tuppslakt en är nog liiite tråkigare.
Men den går åtminstone fort.
Att städa ett hönshus känns som ett evighetsgöra!
Först ut med all strö.
Hink för Hink. För Hink. 
Fylls och kångkas iväg med och töms
på gödselstaclen.
Och mååånga hinkar blir det.
Det optimala skulle vara att ha en traktor.
Med en stooor lastare (skopa) och sedan köra in i hönshuset och tömma allt golvströ i skopan.
Men jag har ingen traktor.
Och hönshuset dörr är för liten. 
Så istället går jag med en hink och en spade.

Men sen när allt är klart.
Då är lyckan stor!
Hönsen älskar det och jag är svettig och trött.
Men lättad.

Populär sysselsättning för hönsen. Jag hände upp äpplena i taket, så att de dinglade några dm över golvet. Mumsigt, tyckte hönsen!
Om tre veckor... Mona Mi har lagt sig att ruva

Det var allt för idag.

Hoppas du får en underbar tisdag!
Vi hörs. 
Och då ska jag berätta om hur det gått med mitt nyårslöfte.
Vare sig du vill eller inte 😘
Anna

När julen åkte ut...

Och så hade ännu en helg passerat...


Sällskapsspel är ju alltid roligt.

Tyvärr måste vi hela tiden kontrollera så att David inte fuskar. Men båda barnen och jag var uppmärksamma så han hade inte en chans (Haha!)

Och ÄNTLIGEN fick granen kastas ut.
Den hade stått inomhus sedan 1 advent så det kändes som det var på tiden!


Och när granen var utkastad kom

-TOMTEN!!
(Trots hans ringa storlek hade han något för små tomtekläder... Får nog köpa nya till nästa år ...)

Och så fick  alla (som inte skaffat sig själv godisförbud då..) godispåsar. 
(De med godisförbud fick wasabar-påse istället. Och då ville alla andra också ha det...Så nästa år kör vi nog på "wasabar-påsar" istället för godispåsar...)

Olle och jag glada och förväntansfulla!

David mer trött och mindre förväntansfull...

Nu är    n ä s t a n   all jul borta...

"Bara" alla ljusstakarna är kvar.
"För det blir ju så mörkt om de också försvinner" 
Så istället ska vi försöka "fasa ut" julen, så där lite i taget...Kanske att vi släcker en ljusstake åt gången? Så vi liksom hinner att "vänja oss" vid att julen är slut?
Jaja, vi får se. 


Ute i hönshusen har jag också hunnit med lite klovård.

Särskilt silkeshönsen behövde få klorna klippta. De sliter ju inte särskilt mycket på klorna så här års...
Vår gamla hunds klotång letade jag fram och den visade sig fungera alldeles utmärkt även till hönsen klor.

I dag har vi gratulerat min pappa, som fyllt år. Min mamma lagar världens godaste mat. Så nu är jag mättare än jag varit på hela detta år!

Hoppas du får en fin vecka! 
Vi hörs kanske? Välkommen att titta in hit igen 😃

2017 ska bli året som...

Jag vet inte varför men

jag älskar nystarter!
I början på januari känns det nya året som ett rent oskrivet blad.
Som jag kan fylla med all världens möjligheter. 
Precis vad jag vill!

Nu har jag slutat med tillsatt socker.
Och jag tränar ( i någon form)
minst 30 minuter varje dag.

Men när jag stolt, lyckligt och glädjestrålande
berättar om hur DUKTIG JAG BLIVIT
och sedan väntar på imponerade blickar och hejarop 
så har jag noterat att folk som känner mig istället
 lägger huvudet lite så där på sned...
Och säger
"Jaa, du brukar ju vara duktig så här i början av året!".

Men, det är ju inte DEN reaktionen som jag vill ha!
De ska ju naturligtvis säga:
"Vilken otroligt bra människa du blivit Anna! Den nya friska hälsosamma Annan är här -jag ser redan att du ser mycket mer rosenskimrande ut nu Anna. Och sådan karaktär sedan!"

Men jag ska nog visa omvärden. Att jag kan hålla ut jag 😊
Den här gången.


Ett nytt härligt år.
Detta år ska jag inte bara bli mer atletisk.
Jag ska dessutom bli mer ordningsam!
Ordning och reda, var sak på sin plats och fiffiga lösningar i alla husets vrår!
Jag fick några finfina tips från tidningen Land!

Hur smart som helst ju! Och ännu fler tips fanns på land.se!


Andra saker som jag skulle vilja bli bra på detta år:
Att spela fiol.
Att tova ull.
Att måla tavlor.
Att bli vigare, inte så stel i kroppen.
Att orka springa längre sträckor.
Att laga vegetariska maträtter.
Och sticka 
(inte sticka härifrån. Utan sockor, tröjor eller liknande!)

Det här blir ett bra år.
Har du något nyårslöfte?