Alla personligheter finns där

Här i mitt lilla hönshus bor inte bara höns.
Här bor personligheter.

Tänk dig en arbetsplats. Eller ett villakvarter.
Alla de personligheter som du träffar där, finns här!
Här finns Han som vill bestämma.
Han som tror att han bestämmer.
Och Han som verkligen bestämmer.
Här finns Hon som inte vill ha bråk utan hellre går undan.
Här finns Hon som tror på sig själv,
mer än hon tror på andra.
Och så ungdomarna som ställer till oreda när de egentligen bara vill hitta sig själv.
Hierarkin är tydlig.
Alla har sin plats.
Och visst är det så för oss människor också,
även fast vi inte låtsas om det?
Tänk dig ifall någon tagit din plats i lunchrummet/köket, på bussen eller liknande!
Visst blir du provocerad?
Tuppen som bestämmer har bästa platsen bredvid högsta hönset när natten kommer och alla ska sova. Längst bort från de som bestämmer 
sover de som har minst att säga till om.

Här i ett av hönshusen bor Pricken.

Som du ser har jag lagt på ett filter. 
För att göra Pricken lite snyggare, än vad han egentligen är.
Han är liten till växten, Pricken. 
Blev mobbad av de andra tupparna. För att imponera på de andra så försökte han ge sig på mig, "mattanten". 
Men jag är ju större än Pricken. Och alla som varit i kontakt med mattanter vet att det är de som bestämmer
Dessutom är jag hans hyresvärd. Vi hade en dust, Pricken och jag.
Men eftersom Pricken egentligen är väldigt osäker så vann ju jag, så klart.
(Tur det, för annars hade ju inte Pricken levt idag. Jag vill inte ha några ilskna tuppar)
Pricken fick lämna de andra tupparna och flytta in till en grupp hönor. 
Han fick en andra chans, helt enkelt.
Men hönorna ser inte Pricken som en Tupp.
Det är ganska stora damer, de flesta av dem.
Så han är väl mer som deras lilla kompis.
På sin höjd. 


Här ligger Anna-Bell.
Hon har försökt skaffa barn i flera veckor nu.
Problemet är att hon aldrig kommer få några kycklingar. För hon ligger på plastägg och golfbollar. Äggen hon själv lägger är obefruktade, eftersom hon och Pricken ju inte har den sortens förhållande....

Sorgligt?

Nu har det rörts runt i grytan, som man säger.
Nu har nämligen en ungtupp, Måns och hans gäng med unga damer flyttat in till Pricken och Anna-Bell och de andra hönsen.
Vad ska hända nu med gruppen?

Jag fick förresten en fråga:
(Iiiiiih, blir så glad när jag får frågor. Som om jag vore en expert. Vilket jag ju är. I praktiken 😜) Hur som helst. 

Hur känner jag skillnad på mina silkeshönor och silkestuppar? 
Jo. Så här. 
Vuxna silestuppar har strån på sin hätta.
Se här

Medan hönorna har en rund hätta

Mona-Mi sticker upp sitt vita huvud på den här bilden.
Ser du, den hättan är helt rund. Jämn.
Men just silkeshönsen tar längre tid på sig innan de visar vem som är tupp/höna tycker jag... Men när tupparna börjat gala, ja då vet man säkert🙂
Silkeshönsen har ju inga kammar heller. Det får silkestupparna.

Nu lutar sig expert-kycklingmamman sig tillbaka, tar av sig glasögonen och somnar.

Vi ses!☺☺☺



Inga hönor bor så fult som mina

Hej!
Jag insåg det precis nu,
som hönsbloggare borde man ju naturligtvis
ha ett showroom.
Javisst! Ett hönshus-showroom, där det 
är vitt, smakfullt inrett, rent och där det
inte bor några hönor!
Iallfall inte när man inte ska ta ljuvliga bilder.
Då kan de ju få vara där en stund.

För tillfället har jag inget showroom.
Så istället får jag bjuda dig på den råa, bistra, oborstade sanningen.

Mina kära små höns bor varken i
ett smakfullt inrett eller vitt hönshus.
Det är faktiskt inte ens välstädat.
Stackars små varelser!
Innan du skyndar dig att kontakta jordbruksverket så vill jag bara säga att 
Mina höns har det bra.
De är friska. De har halmfyllda värpreden,
sandlåda där de kan bada sig i jord,
rent dricksvatten och alltid tillgång till mat.
Sittpinnar att sova på och tillgång till utevistelse.
Gott om utrymme.
Allt de behöver.
Men
deras hem är knappast särskilt bloggvänligt...


Och nu är det värre än någonsin.
För tack vare/ på grund av min
 ( pedantiske) make 
så bor de nu dessutom i kuvös.
Eller tält? 
Avgör själv!
Själv tycker jag ruskigt nog att det ser ut som gaskammare...
Men som tur är så verkar inte hönsen vantrivas.

Som jag sagt tidigare så dammar höns.
Det blev väldigt tydligt för mig när jag hade dem boendes inomhus...
Nu bor de i ett stall.
Men i somras fick min man David ( haha, som om jag hade fler män och va tvungen att klargöra vilken av dem jag syftar på 😂) nog.
Han tyckte nämligen att det var tråkigt att 
allt annt som vi förvarar i stallet blev täckt av damm.
Och det är ganska många saker, eftersom en del av stallet även fungerar som förråd.
 Så för att inte hönornas damm
ska sprida sig till resten av stallet
så plastade jag in hönornas boxar...


Jaja, jag vet! Inte den snyggaste lösningen.
Men det gick fort och målet uppnåddes, nu är det mindre damm i övriga stallet.
Kanske delvis beroede på att jag inte längre låter hönsen promenera fritt i stallet...

När vi ändå är här så ska jag visa dig min uppfinning.
(Som jag snott från nån annan påhittig uppfinnare....såg nämligen en bild på nätet)
Se här, 2 rör (brukar vanligtvis användas i avloppssammanhang). De sticker upp på utsidan av hönshuset.
Dem fyller jag upp med hönsmat, när vi ska åka bort över en helg.
Rören leder ned till ett kärl ur vilket hönsen kan äta. I takt med att hönsen äter så fylls matkärlet (i detta fall en uttjänt stekpanna) på med ny mat.
Smart va!😀

Och här är griffeltavlan med dagliga instruktioner till mig själv, så jag inte glömmer bort vad som ska göras 

Det var allt för idag.
Det har varit arbetsläger här hemma. 
Vilket det ofta råkar bli...
Men såå nöjda vi känner oss nu när mycket som behövt göras har blivit gjort!
Hoppas du haft en bra helg du oxå!
Vi ses!













Veckan som gått...

Redan FREDAG!?! Igen.

Tänk, så fort som det blir sommar
så bara rusar tiden fram!
...Det gäller att ta tillvara på tiden.
Nu ska jag uppdatera dig om vad som hänt sedan sist.

Tyvärr var vi tvungen att hålla kycklingbegravning här hemma 

förra söndagen. 
En av kycklingarna hittades död i 
bolådan, morgon efter att den flyttat ut till 
hönshuset och sin nya mamma. 
Dödsorsak?
Ingen aning.
Jag antar att det blir så ibland.
Den lille kycklingen fick iallafall en hedervärd begravning.
Olle bad en bön för den lilla kycklingen
( som inte hunnit få ett namn)
innan Emil grävde igen gropen.


Fårhuset är urmockat.

YEESSSS!!
Så såååå härligt att ha det tunga arbetet 
gjort!


Vårt nya köksland är det mest David som fixat med. Men jag har stått bredvid och berömt 😉

Det blev bra. Landet.
Nu hoppas vi att inga harar, råddjur eller
fåglar kommer åt våra grönsaker och bär.
Dem vill vi faktiskt ha själva.

Ute i stallet myllrar det av kycklingar i olika åldersgrupper.

Men kläckmaskinen är laddad med ytterligare en omgång ägg.
Så om några veckor hoppas jag att några marankycklingar ska kläckas. 

Hönan Alva har ett sår i nacken, upptäckte jag.

Så henne höll jag lite för sig själv under några dagar. 
Höns är ju så nyfikna.
Ser de något avvikande 
( tex ett sår på någon) 
så MÅSTE de bara undersöka det, 
genom att hacka på det med näbben....
Men nu ser såret bättre ut och Alva är tillbaka i sin flock.

Det funkade!

Genom att gnida in Missan i lavendel så har antalet fästingar minskat.
Dock behöver proceduren med lavendelgnidning upprepas ganska ofta.
Men ändå! Naturligt och giftfritt!


Nu sista arbetsdagen.
Sen heeeelg!
Hoppas du får en riktigt fin dag!

Japp, värt att tänka på ibland 😘