Så går det med nya kosten

God Morgon!

Men vänta.... Titta va, är det inte fantastiskt?!

Jag får stanna upp en stund och bara beundra...

Ja titta! Nu är fönstren på övervåningen målade och fixade också.
Fantastiskt!
Bara några få kvar nu...
Få se om vi hinner dem innan helgen.

Tisdag, hörrni! Strålande.
Eller...?
För många känns tisdag som den jobbigaste av veckans dagar. Efter den så rullar det bara på ända fram till helgen.
För mig är tisdag lite som nya söndag.
Imorgon är det jobbet som gäller.
Jag sov förresten dåligt i natt.
Han som jag delar rum med låg och jämrade sig.
Han mår inte bra av vår kostomställning, säger han.
Om sömnsvårigheterna kan bero på den gröna slibbiga grässmakande supernyttiga smoothin som vi drack igår som kvällsmat
vet jag inte...

Men det är klart, det låter ju rimligt att det kan kosta på att så totalt ändra sin livsstil?
Fast David fuskar.
Han småäter diverse sötade bär och dricker nyponsoppor. Ingår inte i vår nya gröna livsstil.
Men han äter det för att "stilla sitt sockersug", säger han...
Avhållssamheten från just socker var väl det som var meningen med vår detox?

Nåja.
Strax ska stora barnen till skolan.
Jag och Julian ska ta oss en promenad.
Sedan ska vi kolla till djuren.



Hoppas du får en fin Tisdag!










David

"Jag kommer ju svälta ihjäl!"
 Gnydde David. Jag tyckte nästan att hans underläpp darrade.
Jag antar att han tänkte på den nyinköpta ölkorven som låg i kylskåpet...


Innan han hunnit fram till kylskåpet så
ramlade han ihop.
Av ren utmattning, deklarerade han nerifrån köksgolvet.
När han, efter en stunds vila på golvet,
faktiskt lyckades med att öppna kylskåpet så fick han, med förtvivlan inse att där inne i kylskåpet fanns ju ingenting som han skulle få äta. "Jag kommer ju tyna bort!" utbrast han

Okej, jag ska ta det från början, så du hänger med.
David, ja min man du vet.
Han har i ganska många år gnällt över en diffus smärta (?) i främst benen.
Han har provat nya skor. (Hjälpte litegranna)
Han har gått till vårdcentralen och tagit prover (hjälpte inte alls för läkaren sa att David var frisk som en... ja, frisk person!)
Han har testat att inte äta gluten (funkade delvis)
Så igår hörde David från en tjej på hans jobb
om den aniinflammatoriska maten.
"Man ska mata de goda bakterierna som finns i tarmen!" hade tjejen sagt.
David skyndade sig att beställa boken som äntligen skulle göra honom frisk. Den kommer imorgon. Han tog snabbfrakt.
Men på youtube fanns klipp om den antiinflammatoriska maten. Vi satte oss redan igårkväll i soffan för att titta. 
Tvn visade två kvinnor som glatt höll upp en grön slibbig smothie. Gurkmeja! Grönkål! Nejlikor!
Sen var det en professor i 80-åldern som berättade att de kroniska sjukdomarna som drabbar oss till följd av det vita giftet kommer få hela sjukvården att kolapsa.

David och jag sneglade på chipspåsarna och ostbågarna som låg på bordet. Sen tittade vi på varandra -Nu ska kosten läggas läggas om!
Innan vi lade oss att sova igårkväll 
åt David en näve med kryddnejlikor.













Det här med odling


Hej,
Det här med odling.
Det är inte riktigt min grej.
Det händer faktiskt ganska ofta att folk blir lite förvånade när jag säger så.
Jag kanske ser ut som en typisk odlare?
Mina fingrar kanske ser gröna ut?


Men det är isåfall bara färg.
Djur gillar jag. Naturen gillar jag. Grönsaker äter jag gärna.
Men att gräva ner händerna i jorden och därmed känna någon sort tillfredställelse...nej.
Men nu ska jag ändå ägna ett inlägg åt odling.
Min man David gillar odling. 
Och eftersom vi visste att detta skulle bli sommaren med stort S, det var vår och det 
låg en hoppfull förväntan i luften,
Så planerade min make att göra ett stort TRÄDGÅRDSLAND detta år.
"Vi ska bli självförsörjande!", tillkännagav han entusiastiskt i våras.
Hundratals små fröpåsar inhandlades.
Hundratals sättpotatisar placerades ljust och svalt i äggkartonger.
(Känner du inte min man så tror du jag överdriver nu. Men känner du honom, ja då vet du att David inte gör någonting halvhjärtat. Ska något göras, då ska det göras ORDENTLIGT!)

Vi inredde vår lilla glasveranda till drivhus.
Sedan såg vi de små plantorna kika upp ur jorden och därefter ta fart att växa.
Och så kom då äntligen dagen då allt skulle ut i det nyvältrade trädgårdslandet.
Raka prydliga rader måttades ut innan alla små frön och små plantor åkte ned i den 
-med hönsgödsel- 
välgödslade jorden.
Bladsallad, ringblommor, runda rödbetor, avlånga rödbetor, dill, blomkål, broccoli, purjolök, morötter, pumpa, squors, färskpotatis (två sorters!) och slutligen höstpotatis. 
Men då visade det sig att trädgårdslandet 
-trots sin storlek-
Var för litet.
Vag göra?
Det enda rätta, enligt David. 
Han tog en spade och grävde upp landet några kvadrat till.
Men några timmar senare var landet tyvärr fortfarande för litet. Så (och nu provoceras säkert du, du glade trädgårdsentusiast) på min inrådan så slängde vi alla övervblivna plantor och sättpotatisar.
Sedan vattnades landet. 
Morgon och kväll.
Med vattenkannor.
Ja hela familjen engagerades minsann!
Vi lurade barnen att det var en rolig lek.
"Langen går".
Men tillslut fattade ju även de att det inte var så kul att springa med vattenkannor.
Morgon och kväll.
Dag efter dag.
Vid midsommar skördades ljuvligt god färskpotatis. 
Du vet, som liksom s m ä l t e r i munnen.
Minutsfärsk!
Jordgubbar söta som karameller!
Sedan kom torkan.
Vår brunn blev allt grundare.
Vi åkte bort på semester.
Ja, och så när vi kom tillbaka så hade broccoli och blomkål vissnat ihop.
Vi blir nog inte självförsörjande. Inte detta år iallafall.
Japp, det var vår odlingssommar det.
Kan du förstå varför jag inte är så intresserad?
Men visst finns en charm i att hämta färskaste grönsakerna som finns.
Och det kan vi ju göra nu, ett tag till iallafall.