Tänk att få vakna i samma säng som man somnade i
JÖSSES,
så trött jag är!!
God morgon,
Jag längtar tills jag får vakna i samma säng som jag somnade i.
Just nu känns det som att vi leker
"Hela havet stormar" om nätterna.
(jaha, så du ligger här ja men då går jag å lägger mig här istället. Jaha så nu blev den här sängen full, jaha då får jag leta vidare då...)
En natt fann jag mig själv sovandes i snart 2-åringens spjälsäng...
När väckarklockan (mobilen) sen ringer så är jag nästan förvånad. Lever jag?
Börjar alltid dagen med en kopp kaffe, vid bänken framför fönstret.
Med dagens tidning.
Har jag tur kan jag äta en smörgås och dricka mitt kaffe i lugn och ro.
Men många gånger hörs ett argt
"Maaaaammaaaaa!"
från övervåningen.
Och då får jag äta min macka och dricka mitt kaffe till ljudet av en skrikande snart tvååring.
Som tar ut sitt morgonhumör på en stackars korg, som flyger över köksgolvet, tätt följt av snart tvååringen själv.
Med stoooor inlevelse kastar han sig nämligen ner på golvet, skrikandes på sin mamma.
Som att det vore mitt fel att det är morgon?
På sätt och vis är det ju det.
Jag födde honom ju, för snart två år sedan.
Utan mig skulle han inte finnas. Inte kunna slänga varken sig själv eller äggkorgen på golvet.
Hur som helst.
Idag har jag tur.
Men så här jag också gått upp nästan en timma tidigare än vad jag brukar.
Utanför fönstret är det mörkt.
Bara flaggstången lyser, likt en gigantisk ljuspyntad gran i trädgården.
Här ute på landet behövs all belysning vi kan få så här års, så här dags på morgonen.
Nu ska jag strax susa iväg till jobbet men först ska jag bildbomba dig med mina TOLV ... Nej, TRETTON kycklingar.
Den sista lilla kycklingen lyckades ge ifrån sig ett pip inuti sitt ägg, precis när jag tänkt stänga av äggkläckningsmaskinen, eftersom jag inte trodde att någon mer kyckling skulle kläckas. Nästan en vecka efter de första två kycklingarna.
