Hemma igen
Ja du, Bloggen.
Nio dagar i rad, minsann!
Inte illa! Tänk att jag orkade, jag klarade det
-jag skrev blogg 9 dagar i rad. (Personligt rekord!!)
Men sen fick jag nog. Behövde känna att jag kunde andas. Utan att behöva skriva om det. Utan att ta foto av det. För att sedan vänta på ditt gillande.
Vi får inte ha ett sånt här intensivt förhållande, Bloggen.
Jag behöver känna att jag är fri.
Så, nu har jag firat min midsommar med familjen ifred.
Vad jag åt och hur det såg ut, det är inget jag tagit kort på. Men allt var väldigt gott.
Att vara i Fjällbacka är verkligen underbart.
Det är semester det.
Men tankarna på djuren finna alltid där.
Vi har så underbara grannar, som ser till djuren när vi är bortresta.
Men ändå.
Det är hem till djuren som jag längtar efter några dagar.
Jag skrev ett sms till grannarna. Önskade trevlig midsommar och frågade om allt var bra där hemma.
Jodå, det var det. Men - eventuellt var kaninerna på rymmen. Igen.
Jag minns så tydligt hur vi hade det förra gången kaninerna var ute och rörde på sig... (Det kan du läsa om här)
Så åkte vi hemåt. Jag ska ju jobba kommande veckor.
Och varje gång vi närmar oss vår gård så blir jag så tacksam över att vi får bo här.
Och så snart jag hunnit ur bilen så kollar jag:
Fåren, jo de ser ut att må bra. Ja, vatten har de också ja. Bra bra.
Kaninerna, jo titta. Båda två är kvar! De får en näve maskrosblad som belöning.
Katten, jo hon spinner när vi kommer. Men hon är ingen ungdom längre, våran lilla Missan.
Hönsen, ingen ny kyckling än. Varför inte det då? Mona Mi har ju legat på äggen i drygt 3 veckor nu. Är något fel?
Men nu är vi hemma. Å så skönt ändå!
