På promenad med 6 får
Det här är vår ledartacka, Lisabeth.
Det är hon som bestämmer.
Dit hon går, går övrig också.
När vi hade baggen, Åsa-Nisse, för några år sedan, så valde han att gå först tillsammans med Lisabeth.
Sedan Skrållan och sist Madicken.
Så lammasde de också i precis den ordningen.
För en tid sedan lät vi alla fåren byta hage.
Låter man hagarna vila emellanåt så dör parasiterna som då slipper hamna i magarna på fåren.
Det är en fin hage de fått komma till.
Där finns ytor med högt gräs men också en skog med mycket god sly (våra får älskar sly!).
Fast fåren går bara på de öppna ytorna med gräs.
Hittar de inte till skogen? Vågar de inte gå dit?
För en tid sedan tog jag min hink med havre (våra får älskar havre!) Och gick ut i hagen och började vissla.
Jag har lärt dem att komma när jag visslar.
Vissling= mat.
Sen gick vi. Jag först, visslandes.
Och efter mig 6 nyfikna men lite rädda får. Fast jag verkade kanske veta vad jag sysslade med för de följde mig som 6 lydiga hundar.
Vi gick en runda tillsammans i skogen, fåren fick äta sly och till sist kunde vi åter se vår hus skymta i det höga gräset.
Och jag insåg att ledaren behöver verkligen inte vara den modigaste i en grupp.
Inte heller den som vet mest.
Det är bara den som får andra att göra som hen vill.
Sedan dess är det istället Skrållan som leder flocken.
Märkligt.
