Bara allt bajs som är så jobbigt!
För en vecka sedan kom Elsa till vår familj.
Inget planerat alls. Vi har ju redan en katt!
David hade hört en katt jama utanför vårt hus i nästan ett dygn, utan att kunna se vad det var för katt.
När han öppnade dörren för att åka till jobbet på tisdagsmorgonen så satt därutanför en
liten, frusen, hungrig kattunge. Hopkrupen.
Stirrande upp mot David som om hon frågade
"Snälla, får jag komma in?"
Otroligt kelig och alltid spinnandes, är hon Elsa.
Elsa flyttade hem till oss där på tisdagsmorgonen för en vecka sedan och hon verkar stortrivas.
Helst sover hon bredvid yngste sonen. Det går oftast bra, tills hon spinner så högt att han vaknar...
Hon älskar att busa och retas med vår äldre katt, Missan. Som tyvärr inte är lika förtjust...
Helst sitter hon helt nära oss. Hon är som en bebis. Ja, fast inte riktigt förstås.
Så kul med en liten kattunge i huset igen!
Förutom när yngste sonen råkar (?) välta ut kattlådan så det blir en enda stor kattlåda i hela badrummet....
Eller när Elsa helt enkelt glömmer (?) att det är just på kattlådan som en katt ska göra sina behov....
Hur mycket bajs ska jag orka torka??
Men mest är det mysigt.
...Fast undrar hur hon hamnade utanför vår dörr?
Ibland ser vi någon bil åka utanför vårt hus och då
får vi för oss att det är människorna som
råkat glömma kvar Elsa,
och nu kommer för att hämta henne igen.
Hemska tanke!
Det är bara när Elsa och Olle slarvat med kattlådan,
som det känns lite jobbigt...
