Lika hemskt varje gång



Ena stunden funderar jag över
ifall jag har för MÅNGA höns?
I nästa stund blir en av hönorna svårt sjuk och så har jag plötsligt
förlorat en av dem...

Det är lika hemskt varje gång.
Även om jag hela tiden påminner mig
(och David, som tvingas göra detta...)
om att det är en barmhärtighetsgärning.

Ester hade en stor otäck knöl
"där bak".
En massa vitt flytande kom ur henne,
även blod och något annat som
jag tror borde varit på insidan, kom ur henne,
bakvägen...

Och hon åt inte. Drack inte.
Försökte få i henne a-fil, för det ska
tydligen vara bra till magsjuka höns.
Försökte tvätta rent.
Men det hjälpte inte. Hon låg liksom och
flåsade, på samma ställe hela dagen.

Nu har hon inte ont längre.
Men lika hemskt är det verkligen
varenda gång. När man tvingas befria
ett av sina djur från ofrånkomlig smärta.

Borde kanske sluta med höns helt och hållet?
Så känns det åtminstone nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: