Ordningen är återställd!
Japp.
Nu är det som det ska vara igen.
Så skönt.
Så bra det känns.
Imorse var det jag som stod på trappen,
med Julian i famnen,
och vinkade hejdå.
David som åkte iväg till jobbet.
Det är ju så här det ska vara.
Missförstå mig inte nu.
Jag är inte arbetsskygg.
Och jag gillar egentligen mitt jobb.
Men det känns fel att jobba.
Ja, iallfall nu när Julian är så liten...
"Du får bli bonde på heltid!", föreslog min morbror, när jag berättade om hur jag kände.
"Några stutar kan ni nog få plats med i stallet, så ksn du jobba hemifrån sedan".
"Ja, eller så skaffar du ännu fler ungar!", föreslog min syster.
Hm. Det lutar nog snarare åt stutarna isåfall.
Men som tur är så jobbar jag (bara) 3 dagar i veckan. Och jag ska se till att göra de tre dagarna till helt otroligt värdefulla, fantastiska, meningsfulla dagar.
För att sedan njuta maximalt av mina 4 dagar hemma.
Det blir bra. Det blir bra. Det blir bra.
Allt känns bra.
Speciellt en dag som idag.
Någon frågade förresten mig hur det är med mina
höns nu för tiden.
Bra!
De bor i kuvös nu för tiden.
Det blev smidigast så.
Men mer om det får vi ta en annan dag.
Tills dess, ha det bäst kära du!
