kycklingmamman.blogg.se

Jaha, och där passerade ytterligare en vecka 

förbi.

Det går undan. 

Just denna vecka har dock varit extra kämpig.

Med min mormor som har fått åka in till sjukhuset på grund av proppar i lungorna,

sjuka barn här hemma,

Jobbet där tempot varit högt.

Men här hemma hämtar jag 

energi. 

När inte allt för mycket står på 

Att-göra-listan, så.

Nu går vi till hönsen. 

Så skönt att det fortfarande är varmt och ändå ganska grönt ute.

Utanför hönsgården har jag gjort en inhägnad dit hönsen inte har tillgång hela tiden. 

Därmed finns fortfarande gräs där.

Jag brukar låta mina två ledartuppar turas om att släppas ut dit, med sina respektive fruar.

Idag får Ernst va kvar i hönsgården.

Han är en renrasig cream legbar.

Medan Herr Arwidsson får vara en stund i gröngräset. Herr Arwidsson är en blandrastupp. Väldigt mån om hönsen är han.

Därför har han fått bli kvar, trots att han ju inte var en höna,  som jag trodde ganska länge

De senaste åren har jag sluppit att bli av med någon höna till rovfåglar. 

Skönt!

Men jag tycker alltid att hökens skrikande är väldigt obehagligt, liksom olycksbådande. 

Även kaninerna brukar jag släppa ut i rastgården ibland. 

Några gånger i veckan iallafall. 

Det typiska är att Bella aldrig nöjer sig med rastgården. 

Hon ska ha hela gården att röra sig på. 

Så när hon är utsläppt i rastgården så lyckas hon alltid rymma.

Det där med friare kaninliv har Bella tagit fasta på. 

Och oftast så håller hon sig på vår gård.

Och förr eller senare så kommer hon in i sin hönsgård igen.

Ja, för Bella bor inte med de andra två kaninerna,  utan de umgås på var in sida om nätet som skiljer kaningården från hönsgården. 

När Bella och Kanina var tillsammans så slogs de bara.

Jag tror Bella tycker hönsen är lite stökiga,

så hon går sällan in i hönshuset. 

Men utomhus kan de umgås. 

Men inget går upp emot att skutta fritt över gårdsplanen, tycker Bella. 

Jag förstår henne.