En mörk afton, självbild och påskgodis

 
Det var sen mörk kväll och den lilla familjen var på väg hem från några dagars välbehövd semester. Nu rullade deras bil in på den grusade uppfarten. Bilens motor stannade och ut skuttade en - på påskgodis- något välgödd kvinna i 30-års ålderna ut. Strax var hon framme vid det gula huset, nu var det bara några sekunder kvar... Nyckeln sattes i dörren, handtaget trycktes ned och kvinnan stormade in i huset.
- Smååå kyckingaaaj, nu äj jag himmaaa!
De oskyldigt sovande små (?) kycklingarna (?) stelnade till. Vad var det?! Kunde det vara...?
Snart uppenbarade sig den påskgodisfyllda kvinnan i dörröppningen. Där stelnade hon till. För buren hon en gång lämnat nio små kycklingar i, var inte längre...
...en bur med nio små kycklingar i!
Neeej! Ring inte länsstyrelsen, snälla du! Jag skojjade ju bara! ;-)
 
Ja, eller nästan! - Det var ju naturligtvis en slimmad, vältränad snygg (skulle nästan vilja drifta mig till att säga klok också!) 30 åring som smidigt släntrade fram till kycklingburen och (klok som hon var) konstaterade att
-jo, kycklingarna hade blivit större. Som små minihöns!
Påskgodis har de förståss också fått.
Nu skulle jag vilja passa på att rikta ett varmt tack till mina snälla kycklingvakter! -Tack! :-)
 
Idag har vi byggt vidare på hönshuset!! Bilder kommer senare :-)
 
Ha det bäst!
 
/kycklingmamman
 
Sitter du och funderar på vem den snygga 30-åringen var??! Nej men, kära (lilla) du, det var ju förstås JAG!
... det måste du väl förstått ..! ;-)