Läkare, städare och präst och allt annat också

Dagarna rullar på snabbt här hemma. 
Det är full fart mest hela tiden. 
Men när barnen gått och lagt sig, då sänker sig lugnet över den här gården. 
Då brukar David och jag gå en tur runt i trädgården. 
Det är rogivande att strosa runt så där på kvällen. Se alla blommor, höra göken gala, gå och småprata lite. Ett sätt att varva ner.
Och så beundrar vi faktiskt  allt som vi gjort. För vad vi gjort mycket! Vår gård ser helt annorlunda ut idag mot när vi köpte den för 12 år sedan. 

Sedan brukar jag gå förbi hos hönsen. 
Du vet, kolla så allt är lugnt. Att alla höns kommit in. Då brukar de flesta sitta uppflugna på sovpinnarna. Någon går kanske runt och sprätter och kollat om det blivit något gott kvar, nere på golvet.
 
Igårkväll när jag var hos hönsen var det en höna som satt ensam på golvet, i ett hörn. Stilla.
Jag gav hönsen lite pellets, då hoppar de ner från sina sovpinnar. För höns är väldigt nyfikna.
Men den lilla svarta hönan satt kvar, stilla. I sitt hörn.

Imorse när jag kollade till hönsen så hade den svarta hönan flyttat sig. Till hönshuset andra hörn. Inte ens när jag gav alla hönsen havre så rörde hon på sig. 
Jag satt en stund i hönshuset. Efter en stund kom den svarta lilla silkeshönan fram till mig. 
Satte sig alldeles intill mig.
Då bar jag upp henne. Tog henne med mig.

Eftersom höns är flockdjur så visar de aldrig hur dåligt de mår. En sjuk höna sjunker i rang. Man får aldrig visa sig svag.

Jag tog henne med mig till ett intilliggande utrymme. Satte ner henne på en hötäckt plats. Ställde fram mat och vatten.  
Hon blundade. Jag såg hur hon liksom slappnade av.

Jag lämnade henne ifred en stund. Gick in i huset. Kände mig som en läkare, eller kanske möjligtvis sjuksköterska, när jag letade fram en sån där spruta som vi använder när vi försökt få barnen att äta penicillin. Fyllde sprutan med ljummet honungsvatten. För jag har hört att honung är rena mirakelmedlet. 
Gick ut till hönan igen. Matade henne med hjälp av sprutan. Hon drack några små klunkar. 
När jag fått i henne några milliliter vätska så inbillade jag mig att hon såg kanske lite piggare ut. 



När jag tittade till henne en stund senare så hade hon flyttat lite på sig. 
Det här går nog vägen, tänkte jag.

När man har djur så får man ibland agera både läkare, husmor, lokalvårdare och ... ja allt. Leta information och sedan ta beslut. Många gånger slutar det tyvärr med att jag måste ta beslutet att avliva hönan. Och då måste jag göra det också. På ett snabbt och smärtfritt sätt. För hela djurets liv måste bli bra. Även slutet. 

Några timmar senare gick jag för att kolla till hönan. Då låg hon ned. Död.

Nu blev jag präst också. Som fick komma med det tunga beskedet (till mig själv). Ordna med begravning. De går ganska fort nu för tiden, Hönsbegravningarna. 

Hoppas du får en fin kväll.
Bilden ovan är från vår äng. Den är ny för i år den ängen.