Fågel i bur

Min vän, så roligt att du är här.
Sätt dig så ska jag berätta!
Tiden var inne.
Det var nu tid att låta ruvningen börja.
Beatrice första kull med kycklingar.
Kycklingmamman
(ja, jag alltså)
var ute i hönshuset innan solen hunnit gå upp.
Dags att göra i ordning den lilla förlossningsavdelningen,
där Beatrice skulle kunna ligga och ruva fram sina kycklingar i lugn och ro,
under de kommande tre veckorna.
Så istället för att äta frukost och läsa tidningen
(som en normal människa gör på mornarna)
så tillverkade jag en förlossningsbur, en liten avgränsad del i hönshuset.
Lyfte sedan ned Beatrice från värpredet, där hon legat de senaste veckorna
(vilket INTE uppskattades...).
Märkte sedan upp tio av äggen med hjälp av tuschpenna
och lade alltsammans i förlossningsburen.
Som en "fågel i en bur" var hon, Beatrice.
Mycket spännande, tyckte övriga höns.
Inte så spännande, tyckte dock Beatrice själv...
När jag en stund senare kom ut,
för att bara kolla allt en sista gång,
innan jag fortfarande till jobbet,
så låg alla ägg i en hög, kalla och övergivna.
Och Beatrice, hon var borta.
Men jag hittade henne.
Hur hon lyckats fattar jag inte,
men på något sätt hade hon tagit sig ut ur "buren"
och lagt sig tillrätta på golfbollarna igen
uppe i värpredet, där hon legat de senaste veckorna...
När jag på eftermiddagen kom hem från jobbet,
så låg alla äggen utspridda över golvet i "förlossningsdelen".
Beatrice satt envist uppflugen på sittpinnen.
Hon fullständigt ignorerade de ansträngningar som jag gjort under den tidiga morgonen,
för att skapa en trevlig miljö för henne och äggen.
Och äggen ignorerade hon också.
 
Och när hon, vid läggdags,
fortfarande vägrade att befatta sig med äggen,
så länge som de inte låg där hon lagt dem,
så kapitulerade jag!
 
Med en suck lyfte jag upp henne och äggen i det värprede där hon legat de senaste veckorna.
Och Beatrice lade sig genast på äggen. Och började ruva.
"Jössen en sådan virrpanna!",
kan jag tänka mig att hon tänkte, när hon blängde på mig,
från värpredet, som hon själv valt till sina ägg...
 
Ha det bäst!
 //Anna
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: