Första arbetsdagen
Klockan ringde 5:45.
Nu börjar det. Igen.
Vardagen.
Med jobb. Väckarklockor som ringer tidigt.
Nu ska ekorrhjulet börja snurra.
Tar mig upp ur sängen. Utanför fönstret håller solen på att gå upp.
Går till garderoben. Inser att jag borde lagt fram kläderna jag ska ha idag kvällen före ju.
Går till köket. Startar igång perkulatorn. (Den kokar kaffe, vill jag säga, för den som känner sig osäker på vad en perkulator gör)
Det känns konstigt.
Inte att starta perkulatorn. Det gör jag ju ungefär varannan morgon.
Jag har ju varit med Julian varje dag sedan han föddes.
Nu ska jag vara på jobbet.
Inser att jag är osäker på vad jag ska göra nu.
Så jag gör lite morgongymnastik.
Det känns som en bra start.
Bara litegrann så där, så kroppen får vakna.
Julian känner nog på sig att jag ska vara borta för han håller sig nära mig.
Frukost.
Borsta tänderna.
Pussa hejdå till alla 3 barnen.
Och till maken.
Sen ut till cykeln.
På trappen till huset ser jag David stå med Julian i famnen och vinkar.
Han ser väldigt nöjd ut, David.
Tror jag det!
Nu börjar hans bästa tid i livet.
Jag vinkar och trampar iväg, mot jobbet.
Väl framme möts jag av detta ståendes på mitt nya skrivbord.
Det blir nog bra det här.
Trots allt.
