Gräset är grönare på andra sidan om staketet!
Det har pågått ett krig här på gården denna sommar.
Ett krig där ingen velat ge sig, ingen velat släppa på sina respektive rättigheter.
Ett krig mellan min familj och kaninerna.
Våra två kaniner
Kanina och Oscar
har nog varit ganska nöjda med sin tillvaro.
Tills nu.
De har, sedan de flyttade till oss för ett år sedan, huserat i ett av hönshusen.
Det hönshuset där det inte bor höns längre.
Tupparna som bodde där tidigare gol så förskräckligt högt.
Så de fick flytta.
Kaniner är tysta, så de fick flytta in i stället.
Dessutom dammar inte kaniner,
Vilket tuppar gör.
Det är praktiskt att ha ickedammande djur på bottenvåningen, när man förvarar säsongskläder på övervåningen.
Till kaninhönshuset hör en utegård och där har Kanina och Oscar med liv och lust grävt gångar, legat och chillat och sett ut att trivas med sina kaninliv.
Men en kväll tidigt i somras var Kanina försvunnen.
Gick inte att finna någonstans i kaninhuset. Inte i utegården heller.
Sen såg vi henne.
Glad och lycklig skuttandes ute på stallbacken.
Kanina hade upptäckt den ljuva lyckan att leva i frihet.
För Oscar tog det längre tid men Kanina var hjälpsam och såg till att även han hittade ut till sist.
Nu började en tid när vi letade upp hål och därefter lagade hål i staketet
Medan Kanina hela tiden gjorde nya hål i staketet.
(Jag visste faktiskt inte att kaniner kan gnaga hål i hönsnät. Fattade till en början inte hur hon tog sig ut!)
Och när de väl fått smak på färska maskrosor, grönt gräs i mängder och oändligt stora utrymmen att skutta runt på, så ville de ju naturligtvis inte byta denna nya trivsamma tillvaro mot ett liv i fångenskap.
Men för de lyckliga kaninernas ägare kändes inte detta bra.
Vad händer när Kanina och Oscar träffar en räv?
(Den frågan är onödig förstås, alla
-utom möjligen Kanina och Oscar-
vet vad som händer då)
Och när vintern kommer?
"Och vad händer med mitt trädgårdsland?!" Gnällde David.
Oscar är trots allt kille, så honom lyckades vi övertala att flytta hem igen.
Men med Kanina var det svårare.
Hon är egentligen tam, Kanina.
Men nu stod ju så mycket på spel, verkade denna kloka kaninhona vara väl medveten om.
"Skramla ni med era plåtburkar med pellets i, jag har maskrosblad i miljontals!", tycktes hon tänka.
När vi en morgon fick se att hon skaffat en ny kompis
-En Hare
så började jag drömma mardrömmar om en gård med miljontals kaninhybrider.
Vilkrn fasa!!
Kanina måste in!
Hela familjen gick in med liv och lust (och ibland ren olust)in i infångandet av Kanina.
Till slut lyckades Emil, goda tålmodiga Emil, med det som vi andra inte klarat.
Nu fick Kanina och Oscar vara inomhus,
tills vi fått möjlighet att ordentligt säkra utegården.
Döm om min förvåning när våra grannar ringde och berättade att våra kaniner nu sprang på deras gård.
När vi var på semester.
Hur hade de kunnat ta sig ut??!!
Hade du kommit då och frågat om du fick köpa våra kaniner, då hade du fått dem riktigt riktigt billigt!!
Så även grannarna har denna sommar fått jaga kaniner.
Nu är båda kaninerna infångade. Igen.
Och kaniner och harar kan inte para sig.
Har jag fått lära mig.
Och nu har jag satt upp och grävt ner murarnät i utegården.
Så nu borde den ju vara säker...eller?
Håller det för kanintänder, tror du?
I annat fall är vi nog ute snart igen,
hela familjen
(Och kanske även grannarna?)
Och jagar kaniner.
