Vägen till ett får-hjärta.
God morgon!
En god, men väldigt kylig sådan.
Jag går till får-stallet
Här tar Skrållan emot.
Skrållan är nog den tamaste av våra får, tror jag.
"Mattanten kommer!"
Tycks alla fåren tänka, när de ser mig.
Så det dröjer inte länge så är snart alla sex fåren hos mig, för att se vad jag kommer att servera idag. (De senaste åren har hö stått på menyn, men ingen verkar klaga...)
Vägen till ett får-hjärta går tveklöst genom deras magar.
(Stämmer nog förresten in på de flesta djur.
Och många människor...(?)😉)
Våra tre vuxna får, Skrållan, Madicken och Elisabeth, går att klappa.
Även om de är mer försiktiga nu efter sommaren.
Deras döttrar, Kajsa, Pippi och Prusiluskan, är nästan skygga.
Men efter en vinter brukar sådant ha ändrats.
Hittills har de ju kunnat sköta sig själva ganska mycket.
Betat gräs i hagen.
Nu när det blir kallare så kommer jag dem närmre i samband med att de får hö och havre.
Jag sitter i fårhuset och skriver, precis bredvid de ätande fåren.
Ljudet av mumsande får hör deffinitivt till de mest rofyllda, avstressande ljuden som man kan lyssna till! Samma kategori som
-Vågskvalp
-En brasa som sprakar
-Vindens sus genom träden
Men de ljuden kan man ju ladda ner som ljudfil.
Fårmumsande borde oxå finnas!
Eller gör det kanske redan??
Om du vet, snälla låt mig få veta!😊
Nu ska jag vidare mot hönsen.
Vi hörs!
Älskar detta gula ljus. Frosten som gnistrar i gräset. Det är nästan så man blir poetisk! 🤓
