Skolstart
Det är skolstart idag.
Barnen brukar kunna ta tid på sig om mornarna.
Men inte idag!
Hela familjen står uppradade vid busshållsplatsen redan 20 minuter innan skolbussen ska avgå mot skolan.
Skolan där äldste sonen ska börja trean och mellankillen, Olle, ska börja nollan.
Peppande namn det där, nollan.
Som för att spä på det kanske redan dåliga självförtroendet som en del barn kan ha första dagen i skolan...
På min tid hette det "lekis".
Kul namn. Lekfullt. Varken så allvarligt eller nedsättande.
Hursomhelst.
Skolbarnen åkte buss.
Förväntansfulla föräldrarna och morgontrött bebis åkte bakom bussen, i bil.
Vi vill ju inte curla barnen genom att ge dem skjuts till skolan.
Samtidigt kändes det bra att finnas där,
utifall att busschauffören skulle få för sig att
kidnappa våra barn.
När alla två skolbarnen kommit ordentligt iväg till skolan så firade vi föräldrar att ...
Ja, vad firade vi?
Att barnen var så stora att de gick i skolan?
Att vi fick lite egentid tillsamman med hungrig bebis?
Att sommarlovet var slut?
Att busschauffören faktiskt inte hade kidnappat våra barn?
Nej, jag vet inte.
Hur som helst blev det gofika på glasverandan.
2 munkar och ett wienerbröd samt kaffe senare, var vi ganska mätta.
Vad göra nu?
Ja- vi målar om fönstren!
Måste varit David som kom på den idén.
Tänk så kul.
Sedan stod han och gnällde över de spröjsade träfönstren och drömde om nya moderna underhållsfria fönster.
Tills vi enades om att våra englasfönster ändå är vackra.
Och Ernst (Kirchsteiger, så klart!) säger ju att man mår bra av att göra saker med händerna.
Nu, dags för sen lunch!
Ha det bäst!
