Det här med odling


Hej,
Det här med odling.
Det är inte riktigt min grej.
Det händer faktiskt ganska ofta att folk blir lite förvånade när jag säger så.
Jag kanske ser ut som en typisk odlare?
Mina fingrar kanske ser gröna ut?


Men det är isåfall bara färg.
Djur gillar jag. Naturen gillar jag. Grönsaker äter jag gärna.
Men att gräva ner händerna i jorden och därmed känna någon sort tillfredställelse...nej.
Men nu ska jag ändå ägna ett inlägg åt odling.
Min man David gillar odling. 
Och eftersom vi visste att detta skulle bli sommaren med stort S, det var vår och det 
låg en hoppfull förväntan i luften,
Så planerade min make att göra ett stort TRÄDGÅRDSLAND detta år.
"Vi ska bli självförsörjande!", tillkännagav han entusiastiskt i våras.
Hundratals små fröpåsar inhandlades.
Hundratals sättpotatisar placerades ljust och svalt i äggkartonger.
(Känner du inte min man så tror du jag överdriver nu. Men känner du honom, ja då vet du att David inte gör någonting halvhjärtat. Ska något göras, då ska det göras ORDENTLIGT!)

Vi inredde vår lilla glasveranda till drivhus.
Sedan såg vi de små plantorna kika upp ur jorden och därefter ta fart att växa.
Och så kom då äntligen dagen då allt skulle ut i det nyvältrade trädgårdslandet.
Raka prydliga rader måttades ut innan alla små frön och små plantor åkte ned i den 
-med hönsgödsel- 
välgödslade jorden.
Bladsallad, ringblommor, runda rödbetor, avlånga rödbetor, dill, blomkål, broccoli, purjolök, morötter, pumpa, squors, färskpotatis (två sorters!) och slutligen höstpotatis. 
Men då visade det sig att trädgårdslandet 
-trots sin storlek-
Var för litet.
Vag göra?
Det enda rätta, enligt David. 
Han tog en spade och grävde upp landet några kvadrat till.
Men några timmar senare var landet tyvärr fortfarande för litet. Så (och nu provoceras säkert du, du glade trädgårdsentusiast) på min inrådan så slängde vi alla övervblivna plantor och sättpotatisar.
Sedan vattnades landet. 
Morgon och kväll.
Med vattenkannor.
Ja hela familjen engagerades minsann!
Vi lurade barnen att det var en rolig lek.
"Langen går".
Men tillslut fattade ju även de att det inte var så kul att springa med vattenkannor.
Morgon och kväll.
Dag efter dag.
Vid midsommar skördades ljuvligt god färskpotatis. 
Du vet, som liksom s m ä l t e r i munnen.
Minutsfärsk!
Jordgubbar söta som karameller!
Sedan kom torkan.
Vår brunn blev allt grundare.
Vi åkte bort på semester.
Ja, och så när vi kom tillbaka så hade broccoli och blomkål vissnat ihop.
Vi blir nog inte självförsörjande. Inte detta år iallafall.
Japp, det var vår odlingssommar det.
Kan du förstå varför jag inte är så intresserad?
Men visst finns en charm i att hämta färskaste grönsakerna som finns.
Och det kan vi ju göra nu, ett tag till iallafall.













Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: