kycklingmamman.blogg.se

Om du aldrig haft husdjur
så behöver du inte läsa.
För då tror jag nog inte att du kommer att förstå.
För denna text handlar
Bara om en katt.

Men den här katten tog så stor plats
att hon märktes. Det gick liksom inte att undvika henne.
Och därför känns det så tomt nu.
Därför har vi delat säng allihopa inatt.
Hela familjen.
Att dela sorgen och sängen kändes tryggt en kväll som igår.
Fastän det var längesedan vi låg så trångt.
Så länge sen att jag hade börjat sakna det.
Det hördes inget spinnande under sängen igår.
Som det alltid brukar.
När vi ska sova.
Jag brukar somna till det där rytmiska surrandet.
Men ännu mer märktes det nu på morgonen.
När ingen öppnade toalettdörren, för att komma in till mig när jag gjorde mig iordning.
Tänk, precis när barnen blivit stora nog för att inte vilha följa efter en in till toaletten, så fick vi en katt som gjorde så.
Ett år, drygt, fick vi låna henne.
Vi valde inte Elsa.
Hon valde oss.
Hon satt en hel natt och jamade utanför vårt hus.
Och på morgonen satt hon på trappen.
Så hon fick flytta in.
Det var egentligen grannens katt, visade det sig.
Men hon ville bo hos oss.
Och det fick hon.
Allt detta satt jag och gråtande hulkade ur mig för djursjukvårdaren igår. Hon som gav Elsa sprutan. Tänk vad de måste få höra mycket, djursjukvårdarna!
Det var i förrgår, på eftermiddagen, när vi kom hem från jobb och fritids/förskola, som vi såg.
Elsa gick så konstigt.
Var hon förlamad?
Hon ramlade ihop på hallgolvet och kunde inte resa sig.
Men hon åt och drack.
Så hon fick vila.
Hela natten låg hon under vår säng, som vanligt, och spann.
Men på morgonen kunde hon fortfarande inte gå.
Så jag åkte till veterinären som konstaterade att hon nog blivit påkörd av en bil.
Höften hade en fraktur som skulle innebära ett STORT ingrepp för att laga.
Så Elsa, som fått en lugnande spruta och somnat, för att röntgen skulle kunna tas, fick fortsätta att sova.

En enda liten katt.
Som tagit sån stor plats.
Nu är det tomt.