Under äppelträden
Jaa, det är verkligen vackert ute nu!
Det går liksom inte att stirra sig mätt på hela härligheten.
Och äntligen äntligen börjar jag kunna tänka på nånting annat än den här hemska smärtan som jag haft sedan jag opererade bort en av visdomständerna.
Livet kan liksom inte vara bättre!
Hönsen strosar fritt över gräsmattan.
Barnen roar sig exemplariskt på egen hand!
Och jag och den numera rakade katten
(ja, hon ser verkligen lustig ut nu!)
har hittat vår plats på en filt under äppelträden.
Min make har lagt sig i hammocken.
Hoppas din dag också är fantastisk på alla sätt och vis!
Det gäller att liksom stanna upp ett slag.
För ibland känner jag verkligen att tiden går alldeles alldeles för fort.
För att jag ska hinna njuta av allt det som är
bra i livet.
I veckan var jag till Göteborg.
På Svenska demensdagarna.
Och även om demenssjukdom
på sätt och vis är mitt jobb
så får två dagar om demens, föreläsningar av de som på ett eller annat sätt blivit drabbade,
behandling...m.m
Det ger mig ännu mer perspektiv på
mitt eget liv.
Så nu njuter jag. Tar vara på varje minut.
Här på filten. Under äppelblommorna.
Ha det bäst!
