Och imorse låg han där. Stendöd.

Hej,

Maraner lever inte lika länge som många andra hönsraser. 
Det läste jag innan jag skaffade mina Maranhöns. 
Anledningen är att de är så stora. 
De dör ofta av hjärtinfarkter. 
Därför beslutade jag att ha två marantuppar.
För att ha en i reserv.
Det visade sig vara ett klokt beslut...

Gottfrid har inte mått så gott den senaste tiden.
Jag vet inte varför jag trott det egentligen.
Han har ju ätit och så... 

Höns är flyktdjur och då är det viktigt att inte visa sig svag eller sjuk!
Men något har det varit med Gottfrid. 

"Du mår inte gott, Gottfrid", sa jag till Gottfrid 
här om dagen.
Han öppnade sin näbb,som för att säga något. Sedan stängde han den igen. 
Kipade han efter luft? 
Men jag var ju inte säker. 
Och jag vill ju inte "ta bort" honom om jag inte måste...

Han har sett liksom blek ut,
 jämfört med sin bror Göran.
Göran som saknade rumpa, för en tid sedan som ni vet..

Göran har verkligen blommat ut.
Hans rumpa också. 
Att umgås med silkesdamerna har verkligen gjort honom gott. 

Men Gottfrid, han har nu fått frid.
I morse låg han där, i sandlådan.
Död.
Stendöd. 

Den där känslan alltså. 
Jag känner på mig när hönsen inte mått bra. Men aldrig litat på att jag känner rätt. 
Fast hittills har jag ju aldrig haft fel!

Ett år hann han bli. 
Men nu är han begraven.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: