Nu har jag inte trettio hönor längre
Hu, sån otäck dröm jag nyss hade!
Jag vill ju inte att den ska slå in,
så jag tänker inte berätta hur den var
(Men den innehöll döda kycklingar ,
så då förstår du säkert!)
*ryser*
Var tvungen att gå ut till mina höns,
bara för att kolla så de levde
vilket de gör!
Ja, alla utom en då...
Igår blev jag en höna fattigare.
Ann-Charlott, silkeshönan som på bilden
ovan blir buren av Emil, finns dock kvar!
Nej, det var en av Maranhönorna som igår
gick hädan.
Plötsligt och oförklarligt.
Jag låter alla mina hönor gå fritt ute på tomten
när jag är hemma.
Hönorna älskar det.
Kanske älskar inte våra grannar det lika mycket..?
De blir nämligen tvungna att sänka bilhastigheten regält för att undvika att köra på hönorna, som heeeelt obekymrat brukar strosa runt på grusvägen här utanför vårt hus.
Fast jag tycker att det är bra att bilarna måste köra långsammare.
Det kan ju lika gärna vara barn på vägen!
Ser ni så stor Ica-kycklingen blivit! Jo, TUPP!
-Typiskt.
Maranhönsflocken har hittat
sitt ställe under fläderbusken.
Den syns faktiskt på bilden ovan, i översta vänstra hörnet. Fläderbusken är dock mer som ett träd. Och av blomklasarna gör David underbar flädersaft varje sommar.
Igår satte jag igång med
Stora årliga rengöringen av alla hönshus.
Detta innebär följande:
-All inredning bärs ut.
-Väggar skrubbat med såpa och varmt vatten.
-Därefter spolas väggar och golv med varmt vatten.
-Sedan sprutas desinfektionsmedel på.
-Och sedan får allt torka. Några dagar.
-Väggar förbättringsmålas.
-Ev. Springor tätas.
-Och sen bärs all inredning tillbaka.
-Nytt spån strörs på golvet och
ny harm läggs i redena.
Inget man gör på en eftermiddag direkt,
-Det är ju TRE hönshus vi talar om.
Jag har naturligtvis bara hunnit börja!
Men trots att jag faktiskt hatar att städa
så tycker jag just detta är lite...mysigt.
Jo faktiskt!
Det är ett säkert sommartecken!
Känns lite som förr i tiden, då hästar bodde i stallet..
Men just ja, det var ju Maranerna jag talade om.
Och hur jag igår plötsligt förlorade en höna.
När jag bar ut sittpinnarna ur ett av hönshusen så såg jag hur hela flocken låg under fläderbusken.
De solbadade.
När jag en stund senare stod och skrubbade
hönshuset väggar så ropade David att jag skulle komma.
Och då låg Gerda där, död under fläderbusken.
Troligtvis av en hjärtinfarkt, jag har läst att det är vanligt hos Maraner.
Hon dog ju dock på sitt favoritställe. I grönskan.
