Nedkomsten

God förmiddag! Runt halv åtta i morse gav jag hönsen mat.
Då var allt lugnt och precis som vanligt.
Klockan nio gick jag och barnen ut, för att bege oss mot dagis.
"Du kan väl ge hönorna det här brödet, Emil? ", frågade jag Emil och det kunde naturligtvis Emil.
När vi står där utanför hönshuset så hör vi att det piper.
Så där som det brukar göra från träd och fågelholkar på våren.
Jag går in i hönshuset.
Och skrikandes på golvet hittar jag en våt liten nykläckt kyckling!
Men den är skadad, blöder lite från vingen.
Den måste ha ramlat ner från reder! Men ligger i motsatta delen av hönshuset, på golvet under gödselplattan. Jag ropar på Emil.
Då ser vi ännu en liten våt kyckling ligga på golvet. Den här är ännu mer skadad. Har någon hackat den i ögat? Stackars små!
Nej, de här tvår vågar vi ju inte lämna kvar hos hönorna, som ligger helt oberörda uppe i redet...
Tur vi har värmetaket! Vi bär in de två små skadade kycklingarna till lekrummet. 
Vi lägger kycklingarna under värmetaket. Emil hämtar sin Pippi-handduk, den ska de få ligga på.
"Emil och Olle ska de heta", förkunnar Emil.
 
" "Hoppas bara inte att de far upp till himlen! " säger Emil.
"Nej, men vi vet ju inte om de kommer klara sig, för de har ju slagit sig ganska mycket" , säger jag. Tänker att det är lika bra att jag förbereder honom på det värsta.
 
Nu är det bara att vänta och se.


Kommentarer
Postat av: Susanne U

Vi håller både tummar, tassar o hovar för de små dunbollarna! (de könns ju lite som om de är mina oxå ;) hehe)

2013-08-29 @ 22:27:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: